Suga på ramarna

På tjugo meters avstånd kunde jag betrakta den ståtliga havsörnen när den åt. Det var en fantastisk upplevelse att kunna komma den skygga fågeln så nära. En oförsiktig, hastig rörelse kan leda till att havsörnen lyfter utan förvarning. Fågeln är större än man kan ana, och när den breder ut vingarna är det nästan ofattbart brett mellan vingspetsarna.

Den här bilden försökte jag göra så tajt som möjligt, men näbben gled utanför sökaren. Det gav mig idén att skapa en 3D-illusion där fågeln nästan kryper ut ur bilden. Näbben är tagen från en annan bild i samma serie, några sekunder tidigare.

Naturens källa

Naturens källa
Naturens källa

Klockan är strax midnatt i juninatten. En björn kliver lugnt och smidigt fram till tjärnen och dricker en slurk. Luften är full av myggor och knott, men björnen verkar inte besvärad. Det speciella ljuset tillsammans med björnen skapar en stämning som för mig är en hyllning till naturen.

Bilden fick tredje pris i Årets bild 2011.

Se vad andra skrivit om bilden på Fotosidan.se –>

Kungens profil

Kungens profil
Kungens profil

Det är en mäktig känsla att få komma så nära. Det är inte helt säkert att jag andades, men det är sannolikt. Musklerna värkte efter att ha varit på helspänn en längre stund. Svetten rann i det kalla gömslet när kungen lyft igen.

Jag jobbade intensivt med teleobjektiv och två konvertrar för att få rätt utsnitt. Betänk att det är en rörlig fågel som är oerhört vaksam. Objektivet får inte röras för mycket och skärpan ska hinna ställas in. Till slut fick jag den bild jag ville ha. Lite tur med ljuset hade jag allt.

Herr Melin

Herr Melin
Herr Melin

Varje tur i naturen blir unik. Även om det är en välkänd och ofta besökt stig, blir upplevelsen aldrig den andra lik.

I januari 2008 var jag på väg till fots mot en å utanför Kuusamo i nordöstra Finland. Tillsammans med naturfotografen Lassi Rautiainen skulle vi försöka fånga uttrar och strömstarar på bild. Väl framme vid vårt gömsle, såg Lassi något i ögonvrån – något vitt som yrde fram och tillbaka, över och under snön. Som tur var hade vi våra kameror redo med teleobjektiv. Under några minuter sprang Herr Melin omkring i vattenbrynet på jakt efter något ätbart. Då och då stannade han till och spejade. Vår position var inte den bästa. Några buskar och små träd skymde sikten.

Instinktivt fick jag en idé om en bild med en inramning av hermelinen genom några grenar. Inte långt därefter stannar han till så att jag kan luta mig framåt en aning och fånga bilden jag ville ha. Till sist fann han en fisk som han bärgade inåt land i stora hopp.

Hela förloppet varade inte länge, och hermelinen återkom en eller två gånger. Sedan gick Lassi och hämtade stativ. Vi förbättrade positionen något och väntade. Efter en och en halv timme gav vi upp i kylan och klev in i gömslet. Någon öppning åt hermelinhållet hade tyvärr inte gömslet. Uttrarna hade annat för sig, men en strömstare fiskade tappert i det iskalla vattnet. En upplevelse bara det.

I am the Walrus

I am the walrus
I am the walrus

Valrossar är fascinerande djur, klumpiga på land och förbluffande smidiga i vatten. Tyvärr har de jagats ganska hårt, men idag får de vara ifred kring Svalbard. Därför kunde vi komma dessa hannar ganska nära vid Wahlbergöya i Hinlopen. De betraktade oss lika nyfiket som vi njöt av deras mäktiga närvaro. Frustande och stånkande simmade de runt oss, och tittade. Kanske var det första gången de såg människor.

I bakgrunden anas Spetsbergens arktiska berg och det speciella ljuset. Ett minne för livet.